Bengt, Elprogrammet
Bengt Karlsson, lärare på Elprogrammet
Med el i blodet och skolluften som syre.
Bengt är gammal i gården och har varit här sen 1971. Han var med och byggde upp den här skolan. Han har varit involverad i flera stora projekt när man startat upp nya utbildningar.
Hej Bengt, vilken är din egen skolhistoria?
Jag gick tre-årig teknisk och sen studerade jag till ingenjör. Sen har gått många externa utbildningar genom åren.
Vad är det bästa med Wijkmanska Teknikcollege?
Det är en gammal teknikskola med mycket kunskap i väggarna.
Vi har mycket resurser på skolan och nu har vi fått ännu mer.
Vad tycker du om med ditt jobb?
Man kan bidra till andras utveckling och man får bidra.
Vad är styrkan med Teknikcollege?
Vi jobbar så nära lokala och regionala näringslivet. Vi har massor med fina kontakter. Det gör att vår APL funkar fint.
Om jag tittar på de som gick här förra året så ser jag att de är sysselsatta nu.
Hur ska man vara som person för att trivas på Elprogrammet?
Man ska vara nyfiken och man ska ha valt el.
Hur jobbar ni på programmet?
Vi jobbar med att göra fler studiebesök på olika företag för att underlätta för eleverna i valet mellan elteknik och energiprogrammet. Sen försöker vi bygga in fler praktiska moment i de teoretiska ämnena. Eftersom eleverna tycker att det är mycket teori första året.
Hur är du som lärare Bengt?
Jag är bestämd och vet var skåpet ska stå. Och jag ställer upp för eleverna.
Jag är dessutom programansvarig och jag skulle aldrig svika mina elever.
Vad är det bästa med ditt jobb?
Att få se resan eleverna gör från åk 1 till åk 3.
Och vad tror du att det bästa är för eleverna?
När de får insikten vad elektricitet är. Och vetskapen att när du är färdig här så kan du hantera el. Kvittot är ju när de går ut skolan och kommer ut på en arbetsplats så gör de det med känslan att ”jag kan det här”.
Några ord på vägen till de som funderar på att välja det här programmet?
Det är lätt att tro att det bara är praktiskt men du måste lära dig teorin.
Men vi hjälper de som behöver extra stöd för att klara att få godkänt.
Faktum är att vi får inte speciellt många elever som har gjort ett ”kompisval”
Hur har ni det med tjejer på programmet?
Vi har i snitt 2 tjejer per år på programmet men vi vill ha fler. Vi testad lite nya saker på vårt öppet hus sist för att attrahera fler tjejer till programmet. Och jag tror att vi kanske får tre nya till nästa programstart. Då blir vi glada.
Vem tycker du att Wijmanska Teknikcollege ska vara på skolkartan i Västerås?
Vi ska vara den tekniska skolan i Västerås.
Här får du en blandning av teori och praktik.
Något som du vill höja extra?
Här känner du verkligen att du har fria händer att prova och göra projekt. Du kan köra projekten så långt du vill. Ingen sätter käppar i hjulen på dig.
Finns det något speciellt att säga om eleverna på El- och energiprogrammet?
Ja, våra elever vet varför de är här. De har gjort ett aktivt val. De har valt el.
Cecilia, Teknikprogrammet
Cecilia Granlund, lärare på Teknikprogrammet, har jobbat här sen -99.
Folk frågar mig varför jag inte söker jobb på en friskola? Men jag tycker att här har jag så mycket mervärde. Det här är en gigantisk skola och vi är resursstarka, i maskiner, människor, lokaler, kontakter och elever. När vi jobbar med innovationsprojekt och jag behöver en pryttel eller någon speciellt så kan jag gå till Byggprogrammet eller Elprogrammet och så får jag hjälp med det.
Vi har en restaurangskola i våra lokaler dit jag kan ta gäster på jättefin lunch.
Behöver jag, kan jag boka vår stora fina aula. Vi är en kommunal skola och vi har i mitt tycke oändliga resurser.
Jag har fantastiska kollegor som spänner över gamla erfarna lärare som Ingrid som är 67 år till Peter som är 27 år. Jag får inspiration från dem båda. Vi delar med oss mellan unga och gamla, kvinnor och män. Det ger jättebra möjligheter och infallsvinklar.
Allt det här tillsammans ger fantastiska möjligheter när eleverna jobbar i projekt och behöver en kontakt. Oftast kan jag hitta det de behöver inom skolan.
I kommunen har vi en person som jobbar som matematikutvecklare och hennes uppgift är att lyfta ämnet och sätta fokus på det. Vi har mattementorer på skolan och vår berömda Solstudio (läs- och skrivstudio). Där har vi dyslexiexperter som jobbar och stöttar elever med läs- och skrivsvårigheter. Det är riktiga ess till lärare. Om jag har en elev som har det svårt med studierna så har jag resurserna att se till att han/hon får den hjälp de behöver. Det är ganska unikt.
Vi har en datasal för CAD-studier och ett jättebra bibliotek där jag kan få hjälp från personalen att beställa material om jag behöver.
Till sist så gör vi sen 1988 en studieresa varje år då vi åker till en verkstadsskola som heter Carl-Benz Schule i Tyskland. Vi är där en vecka på studiebesök och sedan kommer eleverna därifrån hit i en vecka. Det är en tradition. Varför skulle jag vilja byta bort allt det här?